Idag är det invigning av nya macken i Malungsfors (Äntligen!) kl.13.00. Det blir en liten cermoni med representanter från Länstyrelsen, Bymacken Värmland, Malungs Kommun samt förhoppningsvis en hel del Malungsforsbor. Det betyder verkligen otroligt mycket med en mack i byn, speciellt då för Boa, byns affär. Det var ett hårt dråpslag när OK/Q8 beslutade sig för att stänga macken ifjol, men nu står alltså en ny (vår egen!!) mack klar exakt ett år senare! Stor seger för landsbygden och för oss bybor! Jag tyckte därför att det var på sin plats att tillägna en visa till denna seger! Sången heter vägskäl och har urpremiär på mackinvigningen idag kl.13.00 så har ni möjlighet så kika förbi, annars kommer den på min nästa CD som kommer ut i sommar..;) Jag har även skrivit en liten spexlåt till inför dagens evenemang, men den är än så länge hemlig..och har även den premiär kl.13.00..ni kanske hinner hit..
Vägskäl (Skriven till invigning av nya macken i Malungsfors)
Det är våra fäder som har byggt den, under seklen som har gått
Dom har lagt grunden här för bygden, vi förvaltar bara det vi fått
Det är den vackraste av gåvor, att ha en plats att kunna kalla sin
Där man kan se hur livet ändras, den platsen den är din och den är min
Det är nya vindar nu som blåser, det är barnens framtid som vi ser
Här ska dom växa och gro starka, med möjligheterna vi ger
Här finns en plats som vi har skapat, den finns för alla och envar
Vid detta vägskäl kan vi mötas, här finns det hopp här finns det svar
Vi lever i en tid av saknad, där ingen riktigt räcker till
När vi ju borde dela med oss, tycks det inte längre vara nå´n som vill
En gång så fanns en dröm som brann här, en dröm om solidaritet
Men vad det slitna ordet står för, verkar det inte längre vara nå´n som vet
Men det är nya vindar nu som blåser, det är barnens framtid som vi ser
Här ska dom växa och gro starka, med möjligheterna vi ger
Här finns en plats som vi har skapat, den finns för alla och envar
Vid detta vägskäl kan vi mötas, här finns det hopp här finns det svar
Tiderna kan verka hårda, när ropen kvävs av tidens brus
Men när sen när röken stilla skingrats, då är ändå morgondagen ljus
För det är nya vindar nu som blåser, det är barnens framtid som vi ser
Här ska dom växa och gro starka, med möjligheterna vi ger
Här finns en plats som vi har skapat, den finns för alla och envar
Här finns en väg där vi kan mötas,här finns det hopp här finns det svar
Här finns en plats som vi har skapat, den finns för alla och envar
Vid detta vägskäl kan vi mötas, här finns det hopp här finns det svar
torsdag 29 april 2010
onsdag 13 januari 2010
"Snart är jag 37"
Hallå!
Åldersnojan har slagit till på allvar... Fick tidigare i veckan för mig att jag måste skriva en text som handlar om att snart bli 40... En liten hälsning till alla som tycker att 30+are är sååå gamla..vänta ni bara!! När jag sedan skulle spela den på after-skin (för en publik mellan 18-22..) så bytte jag till "Snart är jag 27"... Usch, det är jobbigt det här :)
Nåja, här är några sanningens ord hur det är att vara en gammal man!
Ha det gott alla vänner var ni än är..
/johan
Snart är jag 37
Mitt liv det är färgglatt det har jag förstått,
Jag röstar på rött men jag lever rätt blått
Men jobbar svart gör väl alla ju
Och snart är jag 37…
Skulle vilja bli upptäckt och göra ett ”break”
Men säger till alla att allt sånt är ”fake”
Vill vara poppig men vet jag är slut
Och snart är jag 37…
Har planer på träning, i början vart år
Men sitter hellre vid tv:n än går ut och går
Jag är ganska tråkig det tycker min fru
Och snart är jag 37…
Man skjutsar till dagis, man gnetar och gnor
Man jäktar och stressar på nåt vis man tror
Att allt ska bli bättre man hoppas på tur
Men snart e man 37…
Barnen dom växer och pappa blir trist
Fastän jag gör samma saker som sist
Att pappa är gammal det känns ju rätt surt
Ja, snart är jag 37…
När vi släcker på kvällen som på ren reflex
Så sover vi hellre när vi borde ha sex
När sådant där händer då vet man att nu
Fyller man snart 37…
Om man nån gång vill ta sig ett glas eller två
Så ligger man livlös där dagen därpå
Man borde förstått-det är ej som förut
För snart är man 37…
Jag tänker på jorden och på dess klimat
Jag vill ändra på mycket är nog för lat
Skulle vilja bli bättre men vet inte hur
Och snart är jag 37
Innan du skrattar och hånar min vän
Och tänker att det där är det långt till än
Så ska du veta en dag blir det du
Som snart fyller 37…
För tiden den flyger och snart är den här
Den åldern du hörde i den visan där
Den sången han sjöng på en trist trubadur
Som snart fyllde 37…
Så detta får bli som en grande final
För visan behöver en fin sensmoral
Bli som mig bli en medelmåtta
Nästa år blir jag 38!
Åldersnojan har slagit till på allvar... Fick tidigare i veckan för mig att jag måste skriva en text som handlar om att snart bli 40... En liten hälsning till alla som tycker att 30+are är sååå gamla..vänta ni bara!! När jag sedan skulle spela den på after-skin (för en publik mellan 18-22..) så bytte jag till "Snart är jag 27"... Usch, det är jobbigt det här :)
Nåja, här är några sanningens ord hur det är att vara en gammal man!
Ha det gott alla vänner var ni än är..
/johan
Snart är jag 37
Mitt liv det är färgglatt det har jag förstått,
Jag röstar på rött men jag lever rätt blått
Men jobbar svart gör väl alla ju
Och snart är jag 37…
Skulle vilja bli upptäckt och göra ett ”break”
Men säger till alla att allt sånt är ”fake”
Vill vara poppig men vet jag är slut
Och snart är jag 37…
Har planer på träning, i början vart år
Men sitter hellre vid tv:n än går ut och går
Jag är ganska tråkig det tycker min fru
Och snart är jag 37…
Man skjutsar till dagis, man gnetar och gnor
Man jäktar och stressar på nåt vis man tror
Att allt ska bli bättre man hoppas på tur
Men snart e man 37…
Barnen dom växer och pappa blir trist
Fastän jag gör samma saker som sist
Att pappa är gammal det känns ju rätt surt
Ja, snart är jag 37…
När vi släcker på kvällen som på ren reflex
Så sover vi hellre när vi borde ha sex
När sådant där händer då vet man att nu
Fyller man snart 37…
Om man nån gång vill ta sig ett glas eller två
Så ligger man livlös där dagen därpå
Man borde förstått-det är ej som förut
För snart är man 37…
Jag tänker på jorden och på dess klimat
Jag vill ändra på mycket är nog för lat
Skulle vilja bli bättre men vet inte hur
Och snart är jag 37
Innan du skrattar och hånar min vän
Och tänker att det där är det långt till än
Så ska du veta en dag blir det du
Som snart fyller 37…
För tiden den flyger och snart är den här
Den åldern du hörde i den visan där
Den sången han sjöng på en trist trubadur
Som snart fyllde 37…
Så detta får bli som en grande final
För visan behöver en fin sensmoral
Bli som mig bli en medelmåtta
Nästa år blir jag 38!
torsdag 17 september 2009
När koltrast och båt blev minne för livet...
Tänkte idag berätta ännu ett turnéminne och detta är från en spelning med Jan Hars, kan ha varit runt 2000.. Vi skulle spela på Svenska Mässan i Älvsjö. Det var en fantastiskt strulig resa dit där vi lyckades hamna mitt i rusningstrafiken i Stockholm, en fredagseftermiddag dessutom.. Så när vi kom dit fanns det inte många minuter kvar till gig utan vi, mer eller mindre, rusade upp på scenen. Kort soundcheck och jag plockade som vanligt lite på Beatles Blackbird, vilket senare skulle visa sig vara en bra lockfågel..
Hursomhelst, nu var det dags för gig och vi hade kommit överens om att börja med Uno Svenningssons "Under Ytan", för att sedan fortsätta med Robert Brobergs "Båtlåt". Sagt och gjort, vi körde igång. Detta var i Mässans restaurang, precis när båtmässan höll på att stänga för dagen så det var inte speciellt mycket folk i omlopp, men det strömmade väl till några strögäster som långsamt fyllde restaurangen. Varav en som satte sig extra nära scenen, i en stickad tröja med alltför långa ärmar och håret på ända. Han hade ett väldigt bekant utseende (utan att det var någon från Malung, vilket det för det mesta är..).
Under öppningslåtens gång började det stå klart för oss att den som satt sig mitt framför scenen inte var någon mindre är Robert Broberg i egen hög person... "Under Ytan" började närma sig sitt slut och jag tittade på Jan som såg lite blek ut och viskade; -Ska vi byta 2:a låt? Han såg väldigt villrådig ut och ryckte förtvivlat på axlarna... Äh, skit samma-vi kör! Varpå Jan körde igång Robert Brobergs stora hit; "Båtlåt"! Jag kikade efter ett par verser upp för att se om han satt kvar..och det gjorde han-han såg till och med ganska nöjd ut. Han sjönk längre och längre ner i soffan han satt i, samtidigt som han såg ut att ha noterat att det nog inte var exakt var samma ackord som i orginalversionen utan något färgade av Jans jazziga arr...
Han satt kvar hela låten och applåderade vänligt när låten var slut. Sedan ropade han; -Blackbird, spela blackbird! Så det var tydligen den låten som gjort att han kikade in i Restaurangen "in the first place". Så även denna klassiker fick vi äran att framföra för denne legend innan han med ett leende vinkade och åter gav sig ut i "mässvimlet"!
Så gick det till när två trubadurer från Malung fick framföra "Båtlåt" för dess upphovsman! Gissa om vi hade mycket att prata om i bilresan hem? Fantastiskt kul och ett minne för livet var det i alla fall!
Hursomhelst, nu var det dags för gig och vi hade kommit överens om att börja med Uno Svenningssons "Under Ytan", för att sedan fortsätta med Robert Brobergs "Båtlåt". Sagt och gjort, vi körde igång. Detta var i Mässans restaurang, precis när båtmässan höll på att stänga för dagen så det var inte speciellt mycket folk i omlopp, men det strömmade väl till några strögäster som långsamt fyllde restaurangen. Varav en som satte sig extra nära scenen, i en stickad tröja med alltför långa ärmar och håret på ända. Han hade ett väldigt bekant utseende (utan att det var någon från Malung, vilket det för det mesta är..).
Under öppningslåtens gång började det stå klart för oss att den som satt sig mitt framför scenen inte var någon mindre är Robert Broberg i egen hög person... "Under Ytan" började närma sig sitt slut och jag tittade på Jan som såg lite blek ut och viskade; -Ska vi byta 2:a låt? Han såg väldigt villrådig ut och ryckte förtvivlat på axlarna... Äh, skit samma-vi kör! Varpå Jan körde igång Robert Brobergs stora hit; "Båtlåt"! Jag kikade efter ett par verser upp för att se om han satt kvar..och det gjorde han-han såg till och med ganska nöjd ut. Han sjönk längre och längre ner i soffan han satt i, samtidigt som han såg ut att ha noterat att det nog inte var exakt var samma ackord som i orginalversionen utan något färgade av Jans jazziga arr...
Han satt kvar hela låten och applåderade vänligt när låten var slut. Sedan ropade han; -Blackbird, spela blackbird! Så det var tydligen den låten som gjort att han kikade in i Restaurangen "in the first place". Så även denna klassiker fick vi äran att framföra för denne legend innan han med ett leende vinkade och åter gav sig ut i "mässvimlet"!
Så gick det till när två trubadurer från Malung fick framföra "Båtlåt" för dess upphovsman! Gissa om vi hade mycket att prata om i bilresan hem? Fantastiskt kul och ett minne för livet var det i alla fall!
onsdag 16 september 2009
Premiärseger mot gurkorna!
3-2 Mot Västerås i premiären! Underbart skön seger! Det känns som en spännande blandning i år med rutin och ungdom! Leksands målskyttar Oliver Ekman-Larsson, Kenny Källström och Eric Johansson. Visserligen satt segern långt inne med ett mål med dryga minuten kvar av matchen, men det var ändå en premiär borta mot Vik så det blir med beröm godkänt! Möjligtvis skulle vi behöva en center till, men som Eric Johansson tekade idag är han definitivt en fullgod 1:a center, åtminstone tills någon bättre dyker upp! Tyvärr hade jag inte möjlighet att se matchen på plats ikväll men på fredag är jag på plats i Ejendals Arena för hemmapremiär mot Växjö! Det känns underbart att det är igång! Är det något jag är så är det hockeytokig, så det här ska bli en härlig höst/vinter och förhoppningsvis en ändå bättre vår! Eliterien here we come (igen...)!!tisdag 15 september 2009
måndag 14 september 2009
Extranummer i Hässleholm...
Vår lilla Kajsa blir busigare och busigare...idag hittade hon sockerskålen varpå hon hällde ut det mesta av den och stoppade i munnen och resten hamnade såklart på golvet sedan hällde hon pappas dammvatten över sig och hela badrummet.. Kajsa Kavat är verkligen ett passande namn på vår busfia!
Tänkte fortsätta med lite turnéhistorier och nästa berättelse är från en "Eftermiddagspelning" som jag och Boppen hade i Hässleholm centrum. Det var mellan två Partypolarjobb som jag och Boppen körde barnunderhållning på torget i Hässleholm. När vi kom till torget satt det ett "parkbänksgäng", som väl finns i de flesta städer. En av dessa var en man i rullstol som spelade dragspel ivrigt påhejad av de övriga. Dom kanske inte var helt spiknyktra men ingav ändå ett trevligt inslag i stadsbilden tyckte vi i alla fall. Hursomhelst så körde vi vår "barnshow" med Emil, "Klappa händerna" och "I ett hus.." jag tror även att Gärdestad dök upp på ett hörn. När vi sedan skulle toppa showen med extranummer tog vi ett, i stunden inspirerat, beslut att bjuda upp vår nye dragspels-spelande vän i rullstol. (Ett beslut vi senare skulle komma att bittert ångra...) Vi tyckte att detta var ett utmärkt tillfälle att sammanföra olika åldrar och samhällsgrupper för en grande finale! Så vi satte glatt igång med en fartfylld version av Pippi Långstrump! Men det som var tänkt som en hejdundrande avslutning med barn och föräldrar visade sig bli precis tvärtom! Desto mer vi eldade på publiken och vår glade vän i rullstolen (som vid det här laget glatt hoppade upp och ner i rullstolen medan han spelade för glatta livet) desto längre bort från scenen drog sig publiken. Dessutom drog föräldrarna barnen till sig och började packa ihop sina pinaler för att vandra hemåt. Det blev helt enkelt inte den succéavslutning som vi hade hoppats på. Så det var två molokna trubadurer som drog sig bort mot centrumledarens kontor för att få ut sitt gage. Det visade sig då att den glade dragspelaren i rullstol var en dömd pedofil... Snacka om antiklimax! Vi har sedan dess inte jobbat åt "Hesslecity"-faktiskt inte i Hässleholm överhuvudtaget! Så kan det gå; "Ibland vinner man ibland förlorar man"!
Tänkte fortsätta med lite turnéhistorier och nästa berättelse är från en "Eftermiddagspelning" som jag och Boppen hade i Hässleholm centrum. Det var mellan två Partypolarjobb som jag och Boppen körde barnunderhållning på torget i Hässleholm. När vi kom till torget satt det ett "parkbänksgäng", som väl finns i de flesta städer. En av dessa var en man i rullstol som spelade dragspel ivrigt påhejad av de övriga. Dom kanske inte var helt spiknyktra men ingav ändå ett trevligt inslag i stadsbilden tyckte vi i alla fall. Hursomhelst så körde vi vår "barnshow" med Emil, "Klappa händerna" och "I ett hus.." jag tror även att Gärdestad dök upp på ett hörn. När vi sedan skulle toppa showen med extranummer tog vi ett, i stunden inspirerat, beslut att bjuda upp vår nye dragspels-spelande vän i rullstol. (Ett beslut vi senare skulle komma att bittert ångra...) Vi tyckte att detta var ett utmärkt tillfälle att sammanföra olika åldrar och samhällsgrupper för en grande finale! Så vi satte glatt igång med en fartfylld version av Pippi Långstrump! Men det som var tänkt som en hejdundrande avslutning med barn och föräldrar visade sig bli precis tvärtom! Desto mer vi eldade på publiken och vår glade vän i rullstolen (som vid det här laget glatt hoppade upp och ner i rullstolen medan han spelade för glatta livet) desto längre bort från scenen drog sig publiken. Dessutom drog föräldrarna barnen till sig och började packa ihop sina pinaler för att vandra hemåt. Det blev helt enkelt inte den succéavslutning som vi hade hoppats på. Så det var två molokna trubadurer som drog sig bort mot centrumledarens kontor för att få ut sitt gage. Det visade sig då att den glade dragspelaren i rullstol var en dömd pedofil... Snacka om antiklimax! Vi har sedan dess inte jobbat åt "Hesslecity"-faktiskt inte i Hässleholm överhuvudtaget! Så kan det gå; "Ibland vinner man ibland förlorar man"!
lördag 12 september 2009
"Ibland vinner man, ibland förlorar man..."
Nu är det lördag och igår kväll hade vi en riktig myskväll med goda vänner och god mat! Men det är fantastiskt hur barn fungerar-det är som dom känner på sig att mamma och pappa kommit i säng sent (den blev halv två) så då är det som en naturlag som säger att fast man i vanliga fall gärna sover till halv åtta så måste man vakna kvart över sex..suck! Som Per skrev på Facebook; "lagen om alltings j-vlighet, andra kapitlet, fjärde paragrafen. Direkt efter paragrafen angående att färgpennor och väggar alltid blir intressantare när mamma eller pappa är i telefon..." Men när man är så söt så gör det ju ingenting...det är svårt att motstå dessa gullungar fastän man får vara lite trött emellanåt! Idag är jag helledig!! Något som definitivt inte tillhör vanligheterna! Ingen spelning alltså, så det gäller att njuta! Vår goda vän M, Julias gudmor, är på besök så efter en jättetrevlig gårdagskväll blir det nog en höstpromenad idag!
Har funderat lite över vad man kan skriva om här i bloggen och kommit på att det ju faktiskt finns en hel del historier från vår tid ute på vägarna, härmed inte sagt att den tiden är slut-men jag tänkte försöka dela med en del av sånt som hänt på "turné"genom åren! Min första historia har de flesta av mina vänner hört till leda, men det är ändå en alltför bra story för att inte sprida! Den äger rum i början av Partypolarnas karriär på en Kinarestaurang i Kalmar i början av -90 talet. Det var jag och Boppen som skulle ut och äta och vi nappade på ett erbjudande som stod på en skylt utanför hotellet där vi bodde när vi spelade på "Hardy´s" (även känt som "Kopparkällaren"). Man skulle få 3 små rätter för 99 kr och friterade bananer och glass skulle ingå i priset. Allt gott så långt. Problemet, eller snarare poängen med historien, började när den kinesiske servitören kom in med notan. På den stod det nämligen 135 kr istället för de 99 som vi blivit lovade-när detta påtalades för vederbörande tittade han på notan samtidigt som han slängde en snabb blick ut på skylten på gatan varpå han fällde han den klassiska kommentaren på sin underbara "kinasvenska" -"Ja, ja, ibland vinnel man, ibland fölolal man..." Detta resulterade i ett gott skratt och en rejäl dricks; en sådan historia är värd att prisas! Detta uttryck har senare visats kunna användas på livet i stort; det är ju faktiskt så att "Ibland vinner man ibland förlorar man..."
Skickar även med ett litet Partypolarklipp från vårt samarbete med Anders Mårtensson; http://www.youtube.com/watch?v=QF6mWreKWic
Har funderat lite över vad man kan skriva om här i bloggen och kommit på att det ju faktiskt finns en hel del historier från vår tid ute på vägarna, härmed inte sagt att den tiden är slut-men jag tänkte försöka dela med en del av sånt som hänt på "turné"genom åren! Min första historia har de flesta av mina vänner hört till leda, men det är ändå en alltför bra story för att inte sprida! Den äger rum i början av Partypolarnas karriär på en Kinarestaurang i Kalmar i början av -90 talet. Det var jag och Boppen som skulle ut och äta och vi nappade på ett erbjudande som stod på en skylt utanför hotellet där vi bodde när vi spelade på "Hardy´s" (även känt som "Kopparkällaren"). Man skulle få 3 små rätter för 99 kr och friterade bananer och glass skulle ingå i priset. Allt gott så långt. Problemet, eller snarare poängen med historien, började när den kinesiske servitören kom in med notan. På den stod det nämligen 135 kr istället för de 99 som vi blivit lovade-när detta påtalades för vederbörande tittade han på notan samtidigt som han slängde en snabb blick ut på skylten på gatan varpå han fällde han den klassiska kommentaren på sin underbara "kinasvenska" -"Ja, ja, ibland vinnel man, ibland fölolal man..." Detta resulterade i ett gott skratt och en rejäl dricks; en sådan historia är värd att prisas! Detta uttryck har senare visats kunna användas på livet i stort; det är ju faktiskt så att "Ibland vinner man ibland förlorar man..."
Skickar även med ett litet Partypolarklipp från vårt samarbete med Anders Mårtensson; http://www.youtube.com/watch?v=QF6mWreKWic
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
