"Ibland vinner man, ibland förlorar man..."

Nu är det lördag och igår kväll hade vi en riktig myskväll med goda vänner och god mat! Men det är fantastiskt hur barn fungerar-det är som dom känner på sig att mamma och pappa kommit i säng sent (den blev halv två) så då är det som en naturlag som säger att fast man i vanliga fall gärna sover till halv åtta så måste man vakna kvart över sex..suck! Som Per skrev på Facebook; "lagen om alltings j-vlighet, andra kapitlet, fjärde paragrafen. Direkt efter paragrafen angående att färgpennor och väggar alltid blir intressantare när mamma eller pappa är i telefon..." Men när man är så söt så gör det ju ingenting...det är svårt att motstå dessa gullungar fastän man får vara lite trött emellanåt! Idag är jag helledig!! Något som definitivt inte tillhör vanligheterna! Ingen spelning alltså, så det gäller att njuta! Vår goda vän M, Julias gudmor, är på besök så efter en jättetrevlig gårdagskväll blir det nog en höstpromenad idag!

Har funderat lite över vad man kan skriva om här i bloggen och kommit på att det ju faktiskt finns en hel del historier från vår tid ute på vägarna, härmed inte sagt att den tiden är slut-men jag tänkte försöka dela med en del av sånt som hänt på "turné"genom åren! Min första historia har de flesta av mina vänner hört till leda, men det är ändå en alltför bra story för att inte sprida! Den äger rum i början av Partypolarnas karriär på en Kinarestaurang i Kalmar i början av -90 talet. Det var jag och Boppen som skulle ut och äta och vi nappade på ett erbjudande som stod på en skylt utanför hotellet där vi bodde när vi spelade på "Hardy´s" (även känt som "Kopparkällaren"). Man skulle få 3 små rätter för 99 kr och friterade bananer och glass skulle ingå i priset. Allt gott så långt. Problemet, eller snarare poängen med historien, började när den kinesiske servitören kom in med notan. På den stod det nämligen 135 kr istället för de 99 som vi blivit lovade-när detta påtalades för vederbörande tittade han på notan samtidigt som han slängde en snabb blick ut på skylten på gatan varpå han fällde han den klassiska kommentaren på sin underbara "kinasvenska" -"Ja, ja, ibland vinnel man, ibland fölolal man..." Detta resulterade i ett gott skratt och en rejäl dricks; en sådan historia är värd att prisas! Detta uttryck har senare visats kunna användas på livet i stort; det är ju faktiskt så att "Ibland vinner man ibland förlorar man..."

Skickar även med ett litet Partypolarklipp från vårt samarbete med Anders Mårtensson; http://www.youtube.com/watch?v=QF6mWreKWic